TSTMI 17 – Morakniv Triathlon

I år var årets mest prestigefyllda lopp,
Team Salming Track Meet Invitational – TSTMI 17
förlagt i Mora.
I år var det ett galet löplopp och triathlon som gällde

Morakniv triathlons arrangörer. 

Jag åkte mot Mora på förmiddagen för att jag tänkte att jag skulle hinna upp i tid. Men som vanligt är alltid tiden knapp, jag bad Calle Lannemyr att ta min nummerlapp. Sen var det bara att byta om och kuta ner mot start för att invänta årets mjölksyrafest.

Loppet går lite uppför hela tiden och sedan när man tycker att det räcker så börjar den riktiga stigning och man kan knappt gå uppför. Jag gick och joggade om varannat och hade nästan maxpuls hela tiden. Oskar Djärv vann och Richard Emilsson trea,  på damsidan erövrade Cecilia Kleist en silvermedalj och själv studsade jag in på en 16e plats.


Efter denna pärs var det bara att duscha och leta upp närmsta pizzeria för att sedan ladda om för Triathlonsprint dagen efter.

Jag hade ordnat med boende hos min brandmanskollega Håkan så jag åkte dit och lade mig på mitt rum och somnade direkt. Jag vaknade upp i ett tyst hus alldeles  för sent. Jag trodde jag skulle vakna tidigt men klockan var redan 8:30 när jag vakande. Jag rusade upp och klädde på mig tävlingskläderna för att sedan slänga i mig lite frukost. Packat hade jag ju inte heller gjort så det var ju bara att slänga med mig allt jag kunde komma på att jag behövde och åka ner till växlingsområdet.

Jag hämtade ut min nummerlapp och till min stora förvåning hade jag fått startnummer 1. Det är ju det numret som de favorittippade brukar få så det var väl någon som ville skoja med mig

Jag hängde upp min cykel och roddade lite med mina prylar.

Sen var det bara att strosa runt lite och invänta race briefing.

Lycklig Glowmiler på sin första Race briefing

Efter racebriefing hoppade jag i vattnet och värmde upp.
 Jag snackar lite med Andreas
 
Simstart

KJ är först upp ur vattnet

Jag gör en otroligt dålig simning och simmar över 900m enligt klockan. Det är bara att glömma och ge sig på cyklingen.


Cyklingen går sådär, jag känner mig naturligtvis seg i benen efter gårdagens backlopp.

Två varv på cykelbanan och sedan in för växling till löpning.

När jag ger mig ut på löpningen känner jag att jag inte känner mina fötter, det är som att springa på ett par klumpar bara. det enda jag känner är att på en tå trycker det och är obehagligt. Efter ett varv på löpningen släpper det och jag kan springa normalt. Löpningen känns bra och jag tycker jag gör en bra löpning över dagens 6,2 km. Jag har ju löpt mer än jag simmat och cyklat i år.




Pär ”Tripodden” Törnhult

Stallchefen Office Rat går i mål


Marcus, Andreas, Andreas, Calle, Fredrik

Sprinten var till ända och KJ vann, naturligtvis!

Lite lunch tryckte vi in i vårt späckade schema och sedan dusch. I duschen upptäcker jag att jag skavt upp tårna ordentligt. Jag förundras över att jag kunnat springa över huvud taget. Men det finns ingen tid att lappa ihop bara att ge sig iväg till Mora Parken för presentation av Salmings kommande kollektion för 2018.

Här finns av förklarliga skäl inga bilder för att vi fick inte ta några, men mycket nytt och intressant kommer i februari 2018.

Kvällen bjöd på middag och en liten intern prisutdelning i TSTMI 17. Det var tiderna för Gesunda mountain challenge gånger 3 plus dagens sprint som var vårt resultat. och Calle Lannemyr spöade mig med 15 sekunder och Frida Södermark vann damklassen.

Grattis till er båda!
King & Queen of Dalarna

Sen hade ju inte denna kvällen mycket mer att erbjuda så jag pallrade mig hemåt för att ställa väckarklockan och att sova.

Jag vaknade i vettig tid till en strålande Söndag, perfekt för triathlon. Men vad kroppen värkte.

Jag försökte ignorera smärtan i kroppen och tejpa mina skavsår jag ådragit mig under sprinten. Jag och Håkan åt gemensam frukost och inväntade hans syster med pojkvän som skulle köra Triathlon för första gången.

Jag tog min cykel och provcyklade ca halva banan för att försöka få igång benen igen, därefter sprang jag en runda och det började kännas bra igen. Jag hade dock fortfarande ganska mycket ångest för simningen, den var ju så dålig igår.

Men så fick jag lite pepp från Oskar och det började nog kännas lite bättre.


Oskar som annars hade fullt upp och med att sälja skor och svara på frågor om Salmings sortiment.


Håkan och jag i motljuset

Samma rutiner idag, incheckning av cykel och lite pill med löparskor och sockar, idag skulle jag inte förstöra fötterna (mer) med att vara barfota i skorna som igår.

plats 163 idag

Folket strömmade till, det var race briefing och lite insim. Var det inte lite bättre känsla på simmet idag?

Händerna på bryggan och 3,2,1 start!! Två varv på samma bana som igår.
Och det gick bra! Faktiskt snabbare snitt än på sprinten.

T1 och iväg på cykeln
 

4 varv, samma varvsbana. Jag hade ganska bra känsla hela cyklingen utom att jag var lite trött i låren från de andra dagarnas tävling.


Varvning

Till slut hade jag cyklat de 4 milen och gick in mot T2

denna gången tog jag på mig sockar

Men vilken smärta i benen när jag började springa. Jag tryckte i mig en gel i hopp om att det skulle släppa men det gjorde det inte.

Hela löpningen var en pina. Tårna värkte faktiskt inte men det kan ju bero på att låren värkte värre. Men jag bet ihop och till slut fick jag slita nummerlappen och rusa in i mål med höjda armar.
sluttid: 2:29:32

Det är bara att summera helgen med att det har varit skitkul! Synd att fötterna blev skrot och att jag missade dalahästen med 15 sekunder……. men jag är inte bitter……

Tack alla som var med och gjorde denna helgen till en toppenhelg.

Klicka in och läs två något mer välskrivna inlägg från Frida Södermark och Marcus Lundin: http://springlfa.se/team-salming-goes-mora/ och http://teamfillingeultra.blogspot.se/2017/08/team-salming-i-mora-tstmi-2017.html?m=1

Här kommer även en Umarasummering

På helgens tävlingar gjorde jag åt:
25g bikarbonat (inför Gesunda)
3 skopor U Intend
4 skopor U Sport
5 U-bars innan start (1 i Gesunda, 2 på Sprint och 2 på Olympisk)
11 U-gel (2 i Gesunda, 3 på Sprint, 6 på Olympisk)

Hoppas vi ses snart igen!!

Grattis till Kimmie från Umara Sports Club som vann den olympiska distansen

Besök gärna
Salming Running Academy på Youtube
academy_logo

11219230_757692801018055_3908064956374571966_n
Gå med i USC
USC

salming-runlab-logo

  native fitness

freemax logo

 

Annonser

Göteborgsvarvet 2017


Så då var det dags för mitt 5:e Göteborgsvarvet. Vad passar då bättre än lite tidshistorik?

 2010: 01:39:03
2012: 01:30:19
2013: 01:40:27
2015: 01:30:34


2015

Likt tidigare år har jag jobbat hela dygnet innan Göteborgsvarvet. Fast i år var förutsättningarna något sämre. Jag var ”tvungen” att ställa upp på innebandy för det saknade en för att de skulle få lag och under natten hade vi flera larm.
Jag åkte till Göteborg i god tid, hämtade ut min nummerlapp och väntade på Carl-Olov Lannemyr på Svenska mässan. Vi gjorde ett gemensamt besök i Salmings monter där Calle aka Mr. Speed fick ett par Salming Speed 6 att testa under loppet.


Lycklig Glowmiler

Därefter tog vi bussen till Slottskogen där vi gick och njöt av atmosfären innan vi gick till kullen där BrandSM har sina tält. Vi bytte om och efter ett tag var det dags för uppvärmning.

Jag hoppade in i startled 2 där jag träffade Simon från Umara. Ett snabbt lycka till och ett par Umaratatueringar på armarna så var det dags för start.

Pang! Eliten och startled 1 startar

3 minuter till start. Vi går sakta framåt, jag har tagit en plats ganska långt bak.
Helt fel taktik. Det är ju mycket bättre att bli omsprungen än att zickzacka sig fram. Men jag höll igen, och vid säldammsbacken sänkte jag farten ytterligare. Uppe på backen tog jag fart utför och sprang ifatt och förbi de som sprungit om.

Planen var att hålla ett behagligt tempo men inte allt för behagligt. Första 5km är ganska kuperade och avslutas innan Älvsborgsbron. Jag drack sportdryck och klippte min första gel efter 20 minuter. Jag avverkade denna sträckan på 22:03 ett snitt 4:24min/km.

Upp för Älvsborgsbron tog jag det lugnt och tryckte sen på utför och behöll sedan farten en bit på platten efter. Denna sträcka är ganska händelselös det är bara att fokusera på sig själv, dricka och hålla tempo. Mina snabbaste 5km. 21:48, 4:21min/km

Det fortsätter platt i några kilometer sen kommer Götaälvsbron. Den är kortare än Älvsborgsbron men betydligt jobbigare. Den suger ur det mesta ur benen och om du har något lite kvar i benen så tar Avenyn det. Här har man dock publiken som alltid är fantastisk. Sträckan uppför och nedför Avenyn fick jag hjälp. En brandmanskollega kom ifatt och jag tog hans rygg. Jag bara fokuserade på att hålla hans tempo. Sträckan 10-15km tog 22:11, snitt 4:26.

Jag höll fortfarande ryggen, samlade kraft, tog en U-gel Cola och vid 18km gick jag upp och förbi. Nu får det bära eller brista tänkte jag. Här är rätt mycket folk dom hejar och klappar. Man springer upp för en gångbro, korsar en motorväg in i Slottskogen och skylten för 20km dyker upp. 22:13 sprang jag dessa 5km på. Här lade jag i slutspurten det gick inte mycket fortare för det, sista 1,1km i 4:13 min/km jag ryckte fram nummerlappen som jag haft i byxlinningen sedan 7:e kilometern.

Klicka för youtubklipp av målgången

Målgång efter 1h 32min 53s. Jag tycker jag gjorde en stabil insats och jämt lopp. Det kändes som det ska hela vägen. Det ska vara skitjobbigt och göra ont efter ett tag.

Göteborgsvarvet, som är världens största halvmaratonlopp, får även i år betyget världens bästa halvmaratonlopp.


Det är som vanlig riktig kul att träffa alla från Team Salming och Umara Sports Club


På återseende alla löptokar! Hoppas vi ses på fler löplopp.

1:32:53 räckte till ett silver i H40 klassen på BrandSM.

Jag tycker att jag lägger upp loppet i det närmaste perfekt. Tittar man på mina 5km splittar så skiljer det knappt 25 sekunder på min snabbaste kilometer och den långsammaste. Det enda är att jag behöver ta mina gel med tätare intervall, de som läst rapporten från Stockholm Marathon (Klick) vet att jag rättat till det där.

Med detta loppet i bakhuvudet lade jag sedan upp en plan om Stockholm Maraton. Med facit i hand höll inte planen men Jag gjorde ju bra ifrån mig ändå.

Tills nästa gång! Ha det bra och kör hårt men glöm inte att ha kul!

Besök gärna
Salming Running Academy på Youtube
academy_logo

11219230_757692801018055_3908064956374571966_n
Gå med i USC
USC

salming-runlab-logo

  native fitness

freemax logo

Stockholm Marathon

Jag hade förberett och planerat allt in i minsta detalj. Allt var perfekt och planen var att springa i mål någonstans mellan 3:20 och 3:30.

Det var ju bara det där med träningen….. Måste man träna så himla mycket för ett maraton då? Äh! Jag är här för att springa och ha kul. Prestationen och tiden är sekundärt. Eller? Plötsligt stod jag där på startlinjen, ögonen smalnar och små horn växer fram ur pannan. Tankarna virvlar i huvudet. ”Jag ska minsann visa att det går….”, 5minuter till start…… men vi backar lite och tar allt från början.

Raceweek började med arbete. Måndag extrajobb, tisdag brandkåren i Borås, onsdag extrajobb, torsdag brandkåren i Borås, ingen vila här inte! Men jag försökte få i mig lite extra kolhydrater i form av pasta, godis och läsk under veckan. Fredag morgon gick jag av mitt dygnspass i Borås, åkte hem och slängde ihop det sista av packningen och väntade på pappa som körde mig till tåget i Alvesta.

När jag kom farm till Stockholm gick jag från Stockholms Central mot T-Centralen. Där hittade jag tunnelbanan till Stadion och Östermalms IP där man hämtar ut nummerlappen. Jag gick ett varv och kollade men bestämmde mig för att jag har nog tid att bekanta mig med stället imorgon. Så jag begav jag mig till Malte, Jessica och deras son Henry (13 månader) som så snällt lånat ut sitt rum till mig.

Fredagkvällen bestod i att försöka äta allt jag kom över för att sedan räkna gel, blanda sportdryck och intend. Jag sov som en stock hela natten och vaknade sedan vid 7-tiden av Henrys glada tillrop från köket.

Jag lekte lite med Henry, åt frukost, gick igenom min packning och fixade mina snygga Umaratatueringar.

Vid 9:30 begav jag mig mot Östermalms IP. Jag tog tunnelbanan mot stadion och väl där letade jag upp var jag skulle byta om och lämna mina ombyteskläder. Hälsade på lite folk jag känner och några jag inte känner. Jag gick en sväng i expot men hittade inget kul att köpa.

Jag bytte om, tejpade och smörjde massa strategiska ställen. Träffade Richard Bäckström som hjälpte mig med en snygg instagrambild. Därefter svepte jag min intend och tryckte en gel. Jag gick mot startgrupp D och joggade i ca 15 minuter, blandade intervaller, lite tåhävningar och andra småövningar jag kunde komma på.


Japp! Så här stark kände jag mig

Så…. nu är vi där vi började då…. 5 min till start. Planen var ju 4:40 min/km med insikten att det inte skulle hålla hela vägen. Jag skulle då gå i mål efter 3:20-3:30.

Man står där i startfållan och folk kommer och går. Tysta, fokuserade, speakern uppmanar alla till att höja händerna över huvudet, dansa och ropa. De försöker få igång folkfesten men många är så spända att de ler inte det minsta, inte jag heller.

De stora namnen i elitledet presenteras ett gäng Etiopier, en Japan och så Musse.

1 minut till start. Jag trycker en gel. Planen är att jag ska trycka i mig en var 17:e minut. Min GPSklocka är inställd att varna var 17e minut. Jag har räknat på 3h 30 min det blir 12 gel. Det har jag med mig i mitt flipbelt.

Starten går, jag hinner tänka: håll dig till din raceplan. Det går mycket utför den första biten. Jag är rätt bra på att springa avslappnat i utförslöp.

Jag kontrollerar klockan, 4:30 tempo. Det känns bra, avslappnat och jag har låg puls. Jag tänker att det gör ju inget att få ner snitttiden något i början.

Då kan jag ta det lugnare i uppförsbackarna. Det gör jag, när de första uppförsbackarna kommer springer många ifrån och förbi mig. Men när det går utför kommer jag ikapp. 5km passeras på 23 min. Och så här rullar det på, relativt odramatiskt, vi springer igenom ett ganska vindstilla, mulet och behagligt Stockholm. Vi kommer till Västerbron och möts av ett glatt gäng med skyltar där det står ”fuck the bridge” ojdå! Det blir nog jobbigt. Men Västerbron är en liten fjuttbro och 10km springer jag på drygt 46min.

Vi springer förbi massa byggnader och platser man känner igen, Stockholms slott, Dramaten, Kungsträdgården, gamla stan, Operan mm. 15km rusas förbi på 1h 10 min.  Löpningen går riktigt bra och behagligt tills vi kommer ut på Gärdet och vi närmar oss ett halvmaraton. Jag har successivt sänkt tempot för att jag ska pricka 4:40 i snitt när jag passerar 21km.

Med en kisspaus vid 20km passerar jag 21,1km på 1h 40min. Det är 4:44 min/km. Det är nu jag inser att det här kommer bli jobbigt. Ska jag springa 21 km till? Ska jag springa i nästan 2 timmar till??!? Men benen trummar på, jag tittar upp mot Kaknästornet, ler och skålar mot det med en gel och försöker hålla humöret uppe……Nä! Det gör jag inte, Jag biter ihop, ser sur ut och tittar en meter framför mig.

 25 minuter senare passerar jag 25km, ganska exakt 2 timmar. Äntligen lämnar vi tråkiga Djurgården och kommer in i stan igen. Publiken tätnar. De ropar åt oss att vi är duktiga och ser starka ut.

30km passeras på 2h 25 min. Jag närmar mig Västerbron för andra gången. Jag får draghjälp upp. Det är nu mitt minne börjar bli något diffust. Jag vet att han har Salminglinne och Salmingskor. Jag håller hans rygg. I backen efter bron släpper jag ryggen. Men minnet är mosigt, vi pratade men jag minns inte vem det var. Tack för hjälpen! 

Edit: I efterhand har det visat sig att det var Fredrik Wirenmark som glatt studsade upp för Västerbron som en bergsget. Jag borde ju kommit ihåg @wirustherunner. 

Därför heter nu Västerbron istället Wästerbron. 

Flaggan för 35km passeras vid 2h 50 min och det är nu kroppen inte vill vara med längre. Tempot sjunker, det enda jag tänker är att jag inte får börja gå. Och att jag måste lyssna efter pipet från klockan, så jag inte glömmer ta min gel.

40 km, 3:19, 5km på nästan 30 min och när det inte är långt kvar försöker jag ta mig samman och faktiskt springa. Det går knappt. Sista kilometern lyckas jag hålla 4:52min/km. Jag springer in på stadion,  jag rycker nummerlappen och måtte min plan gå vägen, vi hade pratat om kullerbytta. En kullerbytta? Jag gör det! Publiken jublar, åt mig? Jag vet inte, jag har tunnelseende. 

Min tid?

 3:32:28 


Klicka på bilden för att se en film från min målgång

Kullerbyttan ger mig kramp i triceps och bröstmusklerna så såg ni någon stretcha överkroppen istället för normal löpmuskulatur så var det jag.

Ett ”Grattis! Bra jobbat!”, en medalj, jättefin, med Västerbron på. ”Fuck the bridge” var det första jag tänkte på. En traditionsenlig vattenflaska fick man med.

Tillbaka på Östermalms IP fick man en finsishertischa och en påse med diverse ätbart. Jag mötte en tjej med korvar jag tryckte i mig 4 korvar, bulle, kaffe och sen samlade jag ihop mina grejer, bytte kläder, nu var det ju bråttom, bara 2 timmar tills tåget går hem.

Jag vinglar iväg mot tunnelbanan. Jag går så snabbt benen bär till Jessicas och Maltes lägenhet. Snabbduschar och rusar till T-centralen. Som vanligt är tåget försenat när jag väl kommer till tågstationen. Jag har ont i kroppen och tänker att jag ska sova hela vägen hem. Men på platsen jämte mig sitter Torbjörn från Lund som också sprungit  och efter en stund dyker hans kompis, Katarina, upp och vi sätter oss i bistron och tar en öl. Vi sitter och snackar hela vägen till Alvesta där våra vägar skiljs. Hoppas vi ses på något lopp i framtiden.

Det var historien om Stockholm Marathon.

Jag hoppas jag får möjligheten att göra om det någon gång i framtiden.

Efter målgången var jag besviken på tiden men gradvis blev jag nöjd och sedan jättenöjd. 

Varför gick det inte då fort som jag tänkt? Det hänger troligen på antalet långpass. Jag har bara gjort tre löppass på 25km i år och inga över 30km sedan Augusti 2015. Jag är i efterhand egentligen förvånad att det höll så länge som det gjorde. Jag tillskriver min framgång min optimala energiplan inför och under loppet. Tack Simon och Tommy och alla i Umara sports club för de ovärderliga tipsen.

Besök gärna
Salming Running Academy på Youtube
academy_logo

11219230_757692801018055_3908064956374571966_n
Gå med i USC
USC

salming-runlab-logo

  native fitness

freemax logo

Salming Elements

Jag gick på jobbet och drömde mig bort till måndagslöpningen. Men så hade det ju kommit 10 cm snö! Genom tankarna rullade alla skor jag har. Tanken stannade vid Salming Elements. Den borde ju vara bra på snöiga och isiga trottoarer med sina långa grova dobbar.

Jag tog på mig Salming Thermal running tights, mössa, vantar, Salming ls whool, ls halfzip och så drog jag på mig ultralite jacket. 

Jag ger mig ut på vägarna, det är riktigt bra grepp. I början är vägen platt, underlaget varierar mellan asfalt, knagglig isig och snöig väg. Oavsett underlag greppar Elements. Snart blir vägen mer kuperad. Uppför en backe har solen legat på. Marken är torr och isfri. Inga problem att springa på.

Det vänder neråt. Jag kommer in i ett skuggparti. Här har vägen frusit. Det är blankis, det är helt omöjligt att få grepp, lite snö har blåst ut över isen. Jag får sakta ner, gå försiktigt för att inte halka. Men vilken sko hade klarat detta? Man hade ju varit tvungen att ha spikskor. Omöjligt.


Men det isiga området tar slut, åter igen är det bar asfalt ibland, ojämn is och snöigt ibland. Det knastrar och knakar under fötterna när isen bryts sönder och dobbarna trycks ner i underlaget. Jag känner att jag börjar lita på skorna, jag håller utkik efter isiga fläckar, där biter de ju inte.


Börjar man bara lita på skorna, fötterna, balansen och löpsteget så blir löpningen mer avslappnad och då minskar risken för att halka ännu mer. Jag kortar ner steget något. Det blir ännu mer framfotslöpning. Jag upplever att jag får ännu mer kontroll över underlaget. Jag springer hemåt, ca 10km får jag in på kontot.

 Tidigare i höstas sprang jag en runda med Salming elements. Då på grisiga grusvägar och blöt terränglöpning. Jag plockar fram mitt gamla opublicerade inlägg och klistrar in.

Jag tappar aldrig greppet oavsett om det är grusväg, små stigar eller obanad terräng.  Löpningen börjar med en kort asfaltsväg och fortsätter sedan med tungsprungen grusväg.

Den är geggig och mjuk, man sjunker ner något i varje steg. Men jag får bra grepp med Elements långa dobbar. Jag vet att det är fin löpning en bit in i skogen, jag styr färden ditåt.

Jag springer över mossiga hala stenar det blir lite halkigt men Elements levererar. Jag har bra grepp hela tiden.

Jag tar vägen över mossbeklätt berg, elements river så vitmossan flyger och skon hittar grepp under. Elements verkar trivas i de flesta miljöer.

Jag får springa med höga knän i blåbärsriset, det går upp och ner och hit och dit jag hoppar över stockar och kliver på stubbar, jag springer i en lång halvcirkel och kommer ut på grusvägen igen. Jag vänder hemåt. Det bränner gött i låren, på det där terränglöpningsviset, ni vet.

Åter igen, jag är otroligt nöjd med Salming Elements. De ger mig kontroll när väder och terräng inte vill spela med mig. Salming Elements jämnar ut oddsen, helt klart!

Till nästa gång.
Ut och skita ner er i skogen och ha det bäst….

Besök gärna
Salming Running Academy på Youtube
academy_logo

11219230_757692801018055_3908064956374571966_n
Gå med i USC
USC

salming-runlab-logo

  native fitness

freemax logo

Salming Race

Jag har sprungit lite igen, i snabba Salming Race 5 denna gången.

Enligt webbshoppen väger Race 5 endast 185 g i herrmodell storlek 44. Den har har den så kallade Runlite mellansulan och endast 5mm drop från häl till tå.

img_1907
Eftersom Race 5 är en snabb sko tänkte jag testa dom i några korta snabba intervaller. Valet föll på 10×1 min.
img_1769

Som vanligt inför alla intervaller försöker jag värma upp ordentligt. Redan i uppvärmningen tycker jag att jag känner drivet i skorna. Motivationen höjs. Race 5 är skapade för att springa snabbt i.
img_1916

Jag bestämmer mig för 3:20 min/km. Jag har sprungit fortare förr men det senaste året har har tappat mycket fart. De första fem intervallerna är inte mycket att orda om. En minut är inte så länge men med en hög hastighet är det jobbigt. Med den höga hastigheten och korta vilan kommer också slitaget i leder, ligament och muskler. Särskilt i framsida lår och vader. Jag älskar att känna den brännande smärtan i musklerna som uppkommer av hög hastighet på hårt underlag.
img_1908

Race 5 är väldigt aggressiva och responsiva till skillnad mot Salming Speed 5 och Salming EnRoute som jag testat tidigare. I Intervall 7 börjar jag bli sliten men nu har jag ju inte många intervaller kvar. Jag tar en U-gel för att få upp energinivåerna igen. Jag vet att energin inte är slut än, men det känns bra. Lite socker boostar motivationen och humöret.

img_1807
Salming Race 5 är snyggt reflekterande

Det man ska tänka på när man springer i en så här tunn sko är att den ställer krav på styrka, form och hållning. En ovan löpare kan få ont i fötter och vader av att springa långt eller fort i Salming Race 5. Är du en van löpare får du ut mesta möjliga av dina förberedelser och kroppens naturliga biomekanik. Det kursiva är saxat från Salming hemsida.

img_1822img_1823
Salming Race 5 i dammodell är snygg med

Salming Race 5 har min favoritsula, Runlite med en kolfiberförstärkning som kallas Torsion Efficiency Unit, vilken gör att sulan blir lagom responsiv och styv utan att bli stel. Undersidan av skon är bra med, den är följsam och ger ett bra grepp oavsett underlag. Jag gillar känslan av den låga, tunna sulan som gör att foten kommer nära underlaget. När jag tar i, accelererar, kommer upp i fart känner jag mig som en sportbil. Aggressiv och aerodynamisk…. Snabb helt enkelt.
img_1784

Idag disponerade jag passet perfekt. Jag höll samma hastighet i alla intervallerna.

img_1767

Frågan är om jag kommer att kunna springa ett maraton i Salming Race 5.
21km går bra, men längre? Kanske är Salming Distance D5 är svaret på frågan. Den ska jag testa också testa.

Nu blir det dusch lite mat och sedan vila för kvällen.

Träna smart och spring snabbt ibland, men framför allt! Glöm inte att ha det bäst!!!

Besök gärna
Salming Running Academy på Youtube
academy_logo

11219230_757692801018055_3908064956374571966_n
Gå med i USC
USC

salming-runlab-logo

  native fitness

freemax logo

Grepp

Vad ska man ha? Styrlinda? Gummihandtag? foamhandtag? Eller helt enkelt ingenting? Det visade sig vara ett enkelt beslut. Iallafall när man provat allt och det mesta blivit skit.

Så här har beslutsprocessen gått till…..
I ett tidigt skede valde jag bort styrlinda, helt enkelt för att jag tycker handtagen på Canyon Speedmax är snygga och att jag ville testa något nytt.
Jan Frodenos fartmonster Canyon Speedmax

Jag köpte hem riktigt snygga SRAM racing grips. Det hade bara varit att trycka dit dom om det inte varit för eTap blipparna.

Jag började med att skära ut ett hål för blippen ur handtaget. Det blev inte bra. Det blev trångt och handtaget blev ovalt och glipade när man tryckte dit det med blippen i.

Så då provade jag att skära ur ett foamhandtag. Men det blev samma resultat. Riktigt fult och knöligt. Jag klippte ett stort fyrkantigt hål. Inte bra. Jag klippte bort mer, och sen hela runt om. Inget blev bra.


Det blev varken bra eller snyggt. 

Jag slet bort alltihopa och förpassade resterna till soptunnan. Det skulle bli halktejp för hela slanten.


Några varv svart isoleringstejp runt kabeln och genomförningen och sen halktejp på ovansidan.

Enkelt, avskalat och praktiskt. Så får det bli……

……… tänkte jag ända tills jag fick en snilleblixt mitt i natten. Snabbt ändrade jag tidsinställningen på inlägget från 06:00 tillbaka till utkast.

Jag måste ju testa…..

Jag skulle ju naturligtvis inte ha isoleringstejp. Jag sätter ju halktejp runt om!!


När jag stod där och kände mig nöjd och modig…..tänkte jag att det måste fungera med andra skruvar på styret….Och man måste våga för att vinna……


Och det blev ju otroligt bra!

Mitt styre blev sjukt mycket mer aero sedan jag skruvat ut fulbultarna ur styrets underkant (bilden ovan i höger ring), försänkt lite i kolfibern med ett borr och sedan skruvat i snygga svarta skruvar med försänkta skallar. (Vänster ring)

Till nästa gång. Våga och vinn och Ha det bäst….

Besök gärna
Salming Running Academy på Youtube
academy_logo

11219230_757692801018055_3908064956374571966_n
Gå med i USC
USC

salming-runlab-logo

  native fitness

freemax logo

U-bar

Så har jag även testat U-bar. Jag kan från början säga att jag är inget fan av bars under tävlingar. Jag tar aldrig bars mer än på enstaka träningspass. Jag har aldrig gillat att tugga i mig bars när jag är torr i munnen, flåsar och har hög puls. Men jag kan varmt rekommendera U-bar till kaffe när man stanna för cykelfika.
IMG_7960
U-bar finns  i fyra olika smaker, kokos, tranbär, äpple/kanel och mintchoklad.

Konsistensen på barsen är bra. Jag gillar U-bar bättre än andra bars som kan ha konstiga artificiella smaker eller innehåller hård eller seg kola. De är lätta att tugga i sig och har rena naturliga smaker.

IMG_7966

På Umara Sports kan man läsa:
Naturligt sammansatta med havregryn som baskälla och smaksatta med riktiga frukter, bär och frön.

Som jag skrev i inlägget med U-gel så finns ju ytterligare en anledning till att använda Umaras produkter. På  Umaras hemsida  kan du läsa om allt som rör produkterna. Där står allt om innehåll, vetenskapen bakom och hur du ska använda produkten, när och varför.
11219230_757692801018055_3908064956374571966_n
Läs om Umara Sports Vision här

ubar-kokos

Kokos är väl den baren som  ger minst smaksensation. Men jag kan rekommendera denna till er som ätit mycket bars eller har tröttnat på den söta smaken på gel under tävling.

ubar-tranbar
bluejava

 Tranbär kommer på en stark andraplats. Denna är fantastiskt välbalanserad i smaken och tranbären ger en bra syra till det söta. Fantastisk till en kopp Zoegas Blue Java

ubar-apple-kanel
bluejava

 Äpple/kanel  är min favorit. Det är ju en klassisk svensk smak  som många svenskar gillar. Kanske kan man värma den något och hälla lite vaniljsås på? Jag måste även tipsa er om Zoegas till denna.

ubar-choklad-pepparmint

Mintchoklad förstår jag mig inte riktigt på. Jag gillar ju choklad men pepparminten tar över för mycket för mig. Men ni som är förtjusta i After Eight och liknande godis kommer gilla denna.

after-eight-chocolate

En helt personlig summering.
Jag kommer troligen inte ta med mig någon bar på tävling, möjligen för att äta efter målgång. På tävling kör jag gel och sportdryck. Men jag tar alla dagar i veckan med mig bars och kaffe på långa cykelpass. Då kommer favoriterna Äpple/Kanel och Tranbär vara med i första hand.

umara_logo-105x1031

Vill du handla U-bar? Klicka på bilden!
umaraubarsalla

Alla i Umara Sports club har 15% på Umara Sports produkter.
+ många andra rabatter!
Gå med idag, det är gratis.
USC
Klicka på bilden

Tills nästa gång!

Träna hårt, ät bars, drick kaffe och ha det bäst!!!

Besök gärna
Salming Running Academy på Youtube
academy_logo

11219230_757692801018055_3908064956374571966_n
Gå med i USC
USC

salming-runlab-logo

  native fitness

freemax logo

U-gel

U-gel är nog den bästa gelen jag provat. Det säger jag inte bara för att jag har ett bra samarbete med Umara Sports. Jag säger det av flera anledningar men mest för att jag har aldrig fått problem med magen av dom, inte det minsta knipet ens. Men kanske beror det på att kunskapen och min energiplan blivit bättre. Jag vet ju precis när jag ska ta energin jag inte tar för ofta och inte för sällan. Men även det kan jag tacka Umara för.

img_1892
Min gelhylla

Ytterligare en anledning till att använda Umaras produkter är att man kan läsa om allt som rör produkterna på Umaras hemsida. Där står allt om innehåll, vetenskapen bakom och hur du ska använda produkten, när och varför.
11219230_757692801018055_3908064956374571966_n
Läs om Umara Sports Vision här

Umara har tre olika smaker på gel. Hallon, Citron och Cola + koffein.
Alla förpackningar är lika. En plastförpackning på 40g med en flik som gör att förpackningen öppnas lätt med händerna eller helt enkelt med tänderna vilket är enklast.

img_1898
Gelen är flytande, en sk liquid gel. Innehållet i förpackningen töms enkelt i munnen utan att man behöver klämma eller trycka speciellt mycket. Det gör att det inte blir så slabbigt heller.

till smakerna då…

img_1913

Hallonsmaken känns naturlig men kanske lite stark. Min upplevelse är att den påminner lite om för starkt blandad saft. När jag tävlar en länge tävling skulle jag inte enbart tagit hallon.  Hellre varvat med varannan Citrus

img_1912

 Citrussmaken är frisk och känns inte så stark i smaken. Den är fortfarande väldigt söt men jag får inte alls den ”starkt blandad saft känslan.” Denna hade jag lätt kunnat köra en hel Ironman med.

img_1914
Cola+koffein, cola är ju alltid cola och denna smakar mycket Cola. Även denna är lite stark i smaken. Men inte som hallon och jag tror jag skulle kunna köra långa tävlingar med enbart denna gelen med. Särskilt om jag har Umara sport att bryta av med. Cola är ju den enda med koffein och om man enbart tar denna gelen under tävling så borde man kunna underhålla koffeinhalten i blodet. Men eftersom jag varvar med vanliga gels tar jag en skopa Umara Intend efter 4-6 timmar tävling.

IMG_7961

Summering

img_1901
Jag gillar alla tre smakerna. Jag tänker att jag tar med mig alla tre under en Ironman, för att bryta av. Det blir flest citrus. Två i timmen och ganska starkt blandad sportdryck i mellan.

Jag räknar då med att jag hamnar runt ca 120g kolhydrater/timme under cyklingen. Sen tar jag en gel varje kvart på löpningen.

umara_logo-105x1031

Vill du handla U-Gel? Klicka på bilden!
img_1902

Alla i Umara Sports club har 15% på Umara Sports produkter.
+ många andra rabatter!
Gå med idag, det är gratis.
USC
Klicka på bilden

Tills nästa gång!

Träna hårt, ta en gel och ha det bäst!!!

Besök gärna
Salming Running Academy på Youtube
academy_logo

11219230_757692801018055_3908064956374571966_n
Gå med i USC
USC

salming-runlab-logo

  native fitness

freemax logo

Recension Speed 5

Speed har varit min favoritsko i många år. Den har förändrats under åren, kanske mognat. Varje år har den haft en tydlig och stark karaktär. Har den hittat sin personlighet nu? Den aldrig hittat tillbaka till ursprunget 2014, vilket var mitt favoritår, men det kanske den inte ska?

Vi gör en kort resa genom åren.

Speed 1 2014


Gecko Green

Originalet sjönk ihop efter ett tag, den formade sig runt foten och satt som en mokasin, men vilken löparkänsla. Jag gjorde Ironman Köpenhamn i den skon

Speed 2 2015


Cyan Blue

Salming lyssnade på konsumenterna, gjorde skos översida styvare, något gjordes nog med sulan och jag tyckte känslan från 2014 års modell naggades i kanten. Fortfarande dock en bra löparsko. Jag sprang Ironman Kalmar med den skon.

Speed 3 2016


Shocking Orange

Åter igen lyssnade Salming på konsumenterna och förändrade skon så att känslan skulle gå mer mot Salming 2014. De lyckades riktigt bra. Jag gjorde inga tävlingar i denna, en del mil i löparspåret blev det och jag tycker mycket om skon.

Speed 5 2017


Ceramic Green

I år kom det stora förändringar på Speed. I korta ordalag kan man säga att ett exoskelett introduceras och Runlitemellansulan byts ut mot Recoil. Det gör att sulan är mer uppbyggd och dämpad.

Enligt Joakim Sandin på Salming HQ: Ny konstruktion, ny teknik, mer dämpad men samma fina driv.

Jag är faktiskt villig att hålla med. Jag testade skon med ca 15 minuter uppvärmning och några intervaller om fyra minuter.

Skon är skön, lika skön som Salming EnRoute, min uppfattning är att de påminner om varandra, den nya Salming Speed 5 skiljer sig markant från tidigare utgåvor.

Första intervallen går lätt. Det är bara fyra minuter. Jag vet att det inte kommer kännas så i intervall tre och fyra. Jag vilar, min puls går ner, vid tre minuter vila eller hundra i puls ska jag köra igen. Intervall nr.2. Jag väljer samma fart igen. lite jobbigare i slutet, pulsen är hög, 168 slag. Det är bra. Fyra minuter går relativt smärtfritt. Just det! Skorna! Jag skulle ju utvärdera dom…… 4×4 mintuersintervaller kanske inte är det bästa tillfället att utvärdera skor?

img_1876

Skon sitter skönt på foten, den svarar bra när jag trycker på.

Två intervaller kvar….. jag vilar ca tre minuter. Intervall nr.3. Det går bra första minuten, nu känner jag, detta kommer bli jobbigt, jag rabblar mitt mantra i huvudet.

”Jag är stark! Det gör inte ont!” om och om igen, jag stirrar tomt framför mig, in i väggen, ”Jag är stark! Det gör inte ont!” Kroppen skriker åt mig att stanna, men jag vägrar. Sista minuten är ren viljestyrka. Jag stiger åt sidan, kollar pulsen, 172 slag/min, hänger på löparbandet frustar, pustar. Det droppar svett ner på bandet som rusar förbi. En intervall kvar.

img_1873

Skorna, Salming Speed 5, de levererar. Det går att springa fort i dom. En sista ynka intervall kvar. Jag tittar på klockan, 30 sekunder till start. Nej! inte redan! Jag gör mig redo. Sista intervallen, jag gör upp en plan, jag ska ta den här intervallen minut för minut, klarar jag bara en minut ska jag fokuser på att ta nästa och nästa tills jag är klar.

img_1875

Intervall nr.4 blir en minneslucka, jag tittar men ser inget,  det är som en burk över huvudet, det enda jag hör är min andning och pulsslag i öronen. Det är bara kroppen, armar, ben och fötter som rör sig, Jag kollar klockan 2:30 har gått. Mindre än hälften kvar ”Jag är stark! Det gör inte ont!” ett ord på varje steg. 3:00! Bara en minut kvar. Mjölksyran sprutar. Svetten rinner. Det gör ont i låren, jag känner att jag är slut. ”Jag är stark! Det gör inte ont!” 15 sekunder…….. 5 sekunder……. 4:00, jag smäller till nödstoppet på bandet!

Jag håller mig i bandet, Kollar pulsen, 175 slag. Varför utsätter jag mig för detta? När pulsen går under 120 slag, då ler jag igen. Det är den där känslan som infinner sig nu. Tillfredställelsen. Ni vet vad jag pratar om, ni som varit här. Den känslan! Det är därför man kan motivera sig att ta ut sig så här.

img_1880

Salming Speed 5 levererar, de sitter skönt, de är snygga, lagom uppbyggda, det går att springa snabba intervaller i dom, de fungerar bra på distanspass och tävling, en komplett sko med ett modernt utseende. Men personligen vill jag hellre ha en mindre uppbyggd sko. Jag känner att denna skon passar nog mer motionären som vill gå ifrån tunga uppbyggda skor för att slå PB på Göteborgsvarvet eller Stockholm maraton.
img_1756-1img_1755-1

Därför ska det bli kul att prova årets upplaga av Salming Race.

img_1769
Race 5

Salming Race 5 har en lite råare responsivare känsla som påminner om ”gamla” Speed. Jag har även skaffat mig ett par Salming Distance D5. D5 har Runlite mellansula. Den kanske passar mig med. Det är mina första Salming Distance mest pga att tidigare har jag inte känt att jag behöver ett par Distance.

img_1832
Distance D5

 Vilken sko som kommer recenseras i nästa inlägg är inte bestämt. Men tills dess…. Ha det bäst i alla fall.

Besök gärna
Salming Running Academy på Youtube
academy_logo

11219230_757692801018055_3908064956374571966_n
Gå med i USC
USC

salming-runlab-logo

  native fitness

freemax logo

Salming EnRoute

Jag har alltså testat Salming EnRoute, Salmings Runnings nya flaggskepp

img_1744

Först lite info från Salmings hemsida

Vikt: 192 g (UK 5,5) 256 g (UK 9)
Drop: 6 mm
Färg: Diva Pink, Black, Magma Red. 
Kön: Unisex
Stack: 24,5 mm hälens mitt 18,5 mm framfot
Mellansula: Recoil™ + Recoil R™
Yttersula: Lätt och slitstarkt gummi
Torsion: Torsion Efficiency Unit™
Ovandel: Mesh
img_1746

EnRoute har tagits fram med utgångspunkt i Salmings Natural Running Support System™, som gör det lättare för löparen att hitta och behålla sitt naturliga löpsteg. Vi vill bygga en ikon – ett givet fundament i din löpgarderob, en mängdträningssko som du kan springa i oberoende av fotisättning eller löpstil.
img_1741

Ovandelen har utformats så att den smälter samman med ovan nämnda stöd- och stabilitetssystem. Resultatet är en sammanhängande enhet med utmärkt stöd och respons. Den omslutande ovandelen består av fyra olika sammanfogade delar som tillsammans skapar en åtsittande känsla och ger mycket goda andningsegenskaper och bra passform. Helintegrerade ExoSkeleton™ är en del av snörningskonstruktionen och håller foten på plats. Plösen är kilformad och sitter ihop med ovandelen, som är sydd i 3 lager: ett stort, luftigt meshlager närmast foten, ExoSkeleton™ i mitten och ett tunnare meshtyg längst ut.  

img_1749

Min första tanke var: Gjord för att passa alla? Då passar den ingen! Men jag tänkte, jag får ju ge den en chans.
Jag stod i köket och packade upp den. Jag tänkte den är ju rätt snygg i alla fall. Inte Salming race snygg, men snygg. Orange som passar min favorit T-shirt från förra året.
img_1750
Jag satte den på foten, vad skön den är, en go promenadsko? Undra om den är lika skön att springa i?
Springer ut på vägen, känner de första stegen, vilken känsla!! Skon känns knappt på foten.
img_1738

Jag springer något fortare för att känna på skon. Jag får en positiv och bra känsla på plattlöpning, längre fram på rundan vet jag att det blir lite backigare. Det kommer en kort utförslöpa, jag släpper på, skon känns bra, skon verkar gjord för min löpstil. Undrar hur det känns att springa uppför?
img_1747

Jag behåller farten på platten, det börjar gå uppför, jag sänker farten något men behåller trycket, samma puls, jag tröttnar lite men känslan är att det går springa fort uppför med. Det är lite hala fläckar och lite grusigt här och var. Jag upplever ändå att jag har bra grepp. Det planar ut igen, jag behåller samma fart, pulsen går ner något. Jag älskar att känna pulsen, farten, motståndet ändra sig efter terrängen. Löpning är fantastiskt när man lärt sig uppskatta känslorna i kroppen beroende på intensitet, väder och miljö. EnRoute är ett bra verktyg att använda i den känslan. Jag vet att vi kommer lägga många träningsmil ihop. På tävling blir det nog fortsatt Salming Speed 5 och Race 5, för min del, det går alldeles utmärkt att tävla i denna skon. Har ni tidigare upplevt att Salmings skor varit lite tunna eller önskat en mer uppbyggd sko så kan jag verkligen rekommendera Salming EnRoute.
img_1736
Cykelsko?

img_1740
R
undan går mot sitt slut, en lång platt raksträcka, ca 400m, jag njuter, tänker inte på farten försöker bara känna efter hur skon känns, den känns ingenting, den är bara där som en del av mig och min löpning.
img_1752

Jag pustar några minuter utanför huset, går in i värmen, eftersvettas.

Sen är det dusch, lite tv-tid med Marie, barnen sover, livet fortsätter….till nästa löppass eller vad man ser fram emot……då är det Salming Speed 5 som jag testar……
img_1760
Salming Speed 5

  Tills dess…… Ha det bäst!!!


Besök gärna
Salming Running Academy på Youtube
academy_logo

11219230_757692801018055_3908064956374571966_n
Gå med i USC
USC

salming-runlab-logo

  native fitness

freemax logo