TSTMI 17 – Morakniv Triathlon

I år var årets mest prestigefyllda lopp,
Team Salming Track Meet Invitational – TSTMI 17
förlagt i Mora.
I år var det ett galet löplopp och triathlon som gällde

Morakniv triathlons arrangörer. 

Jag åkte mot Mora på förmiddagen för att jag tänkte att jag skulle hinna upp i tid. Men som vanligt är alltid tiden knapp, jag bad Calle Lannemyr att ta min nummerlapp. Sen var det bara att byta om och kuta ner mot start för att invänta årets mjölksyrafest.

Loppet går lite uppför hela tiden och sedan när man tycker att det räcker så börjar den riktiga stigning och man kan knappt gå uppför. Jag gick och joggade om varannat och hade nästan maxpuls hela tiden. Oskar Djärv vann och Richard Emilsson trea,  på damsidan erövrade Cecilia Kleist en silvermedalj och själv studsade jag in på en 16e plats.


Efter denna pärs var det bara att duscha och leta upp närmsta pizzeria för att sedan ladda om för Triathlonsprint dagen efter.

Jag hade ordnat med boende hos min brandmanskollega Håkan så jag åkte dit och lade mig på mitt rum och somnade direkt. Jag vaknade upp i ett tyst hus alldeles  för sent. Jag trodde jag skulle vakna tidigt men klockan var redan 8:30 när jag vakande. Jag rusade upp och klädde på mig tävlingskläderna för att sedan slänga i mig lite frukost. Packat hade jag ju inte heller gjort så det var ju bara att slänga med mig allt jag kunde komma på att jag behövde och åka ner till växlingsområdet.

Jag hämtade ut min nummerlapp och till min stora förvåning hade jag fått startnummer 1. Det är ju det numret som de favorittippade brukar få så det var väl någon som ville skoja med mig

Jag hängde upp min cykel och roddade lite med mina prylar.

Sen var det bara att strosa runt lite och invänta race briefing.

Lycklig Glowmiler på sin första Race briefing

Efter racebriefing hoppade jag i vattnet och värmde upp.
 Jag snackar lite med Andreas
 
Simstart

KJ är först upp ur vattnet

Jag gör en otroligt dålig simning och simmar över 900m enligt klockan. Det är bara att glömma och ge sig på cyklingen.


Cyklingen går sådär, jag känner mig naturligtvis seg i benen efter gårdagens backlopp.

Två varv på cykelbanan och sedan in för växling till löpning.

När jag ger mig ut på löpningen känner jag att jag inte känner mina fötter, det är som att springa på ett par klumpar bara. det enda jag känner är att på en tå trycker det och är obehagligt. Efter ett varv på löpningen släpper det och jag kan springa normalt. Löpningen känns bra och jag tycker jag gör en bra löpning över dagens 6,2 km. Jag har ju löpt mer än jag simmat och cyklat i år.




Pär ”Tripodden” Törnhult

Stallchefen Office Rat går i mål


Marcus, Andreas, Andreas, Calle, Fredrik

Sprinten var till ända och KJ vann, naturligtvis!

Lite lunch tryckte vi in i vårt späckade schema och sedan dusch. I duschen upptäcker jag att jag skavt upp tårna ordentligt. Jag förundras över att jag kunnat springa över huvud taget. Men det finns ingen tid att lappa ihop bara att ge sig iväg till Mora Parken för presentation av Salmings kommande kollektion för 2018.

Här finns av förklarliga skäl inga bilder för att vi fick inte ta några, men mycket nytt och intressant kommer i februari 2018.

Kvällen bjöd på middag och en liten intern prisutdelning i TSTMI 17. Det var tiderna för Gesunda mountain challenge gånger 3 plus dagens sprint som var vårt resultat. och Calle Lannemyr spöade mig med 15 sekunder och Frida Södermark vann damklassen.

Grattis till er båda!
King & Queen of Dalarna

Sen hade ju inte denna kvällen mycket mer att erbjuda så jag pallrade mig hemåt för att ställa väckarklockan och att sova.

Jag vaknade i vettig tid till en strålande Söndag, perfekt för triathlon. Men vad kroppen värkte.

Jag försökte ignorera smärtan i kroppen och tejpa mina skavsår jag ådragit mig under sprinten. Jag och Håkan åt gemensam frukost och inväntade hans syster med pojkvän som skulle köra Triathlon för första gången.

Jag tog min cykel och provcyklade ca halva banan för att försöka få igång benen igen, därefter sprang jag en runda och det började kännas bra igen. Jag hade dock fortfarande ganska mycket ångest för simningen, den var ju så dålig igår.

Men så fick jag lite pepp från Oskar och det började nog kännas lite bättre.


Oskar som annars hade fullt upp och med att sälja skor och svara på frågor om Salmings sortiment.


Håkan och jag i motljuset

Samma rutiner idag, incheckning av cykel och lite pill med löparskor och sockar, idag skulle jag inte förstöra fötterna (mer) med att vara barfota i skorna som igår.

plats 163 idag

Folket strömmade till, det var race briefing och lite insim. Var det inte lite bättre känsla på simmet idag?

Händerna på bryggan och 3,2,1 start!! Två varv på samma bana som igår.
Och det gick bra! Faktiskt snabbare snitt än på sprinten.

T1 och iväg på cykeln
 

4 varv, samma varvsbana. Jag hade ganska bra känsla hela cyklingen utom att jag var lite trött i låren från de andra dagarnas tävling.


Varvning

Till slut hade jag cyklat de 4 milen och gick in mot T2

denna gången tog jag på mig sockar

Men vilken smärta i benen när jag började springa. Jag tryckte i mig en gel i hopp om att det skulle släppa men det gjorde det inte.

Hela löpningen var en pina. Tårna värkte faktiskt inte men det kan ju bero på att låren värkte värre. Men jag bet ihop och till slut fick jag slita nummerlappen och rusa in i mål med höjda armar.
sluttid: 2:29:32

Det är bara att summera helgen med att det har varit skitkul! Synd att fötterna blev skrot och att jag missade dalahästen med 15 sekunder……. men jag är inte bitter……

Tack alla som var med och gjorde denna helgen till en toppenhelg.

Klicka in och läs två något mer välskrivna inlägg från Frida Södermark och Marcus Lundin: http://springlfa.se/team-salming-goes-mora/ och http://teamfillingeultra.blogspot.se/2017/08/team-salming-i-mora-tstmi-2017.html?m=1

Här kommer även en Umarasummering

På helgens tävlingar gjorde jag åt:
25g bikarbonat (inför Gesunda)
3 skopor U Intend
4 skopor U Sport
5 U-bars innan start (1 i Gesunda, 2 på Sprint och 2 på Olympisk)
11 U-gel (2 i Gesunda, 3 på Sprint, 6 på Olympisk)

Hoppas vi ses snart igen!!

Grattis till Kimmie från Umara Sports Club som vann den olympiska distansen

Besök gärna
Salming Running Academy på Youtube
academy_logo

11219230_757692801018055_3908064956374571966_n
Gå med i USC
USC

salming-runlab-logo

  native fitness

freemax logo

 

Göteborgsvarvet 2017


Så då var det dags för mitt 5:e Göteborgsvarvet. Vad passar då bättre än lite tidshistorik?

 2010: 01:39:03
2012: 01:30:19
2013: 01:40:27
2015: 01:30:34


2015

Likt tidigare år har jag jobbat hela dygnet innan Göteborgsvarvet. Fast i år var förutsättningarna något sämre. Jag var ”tvungen” att ställa upp på innebandy för det saknade en för att de skulle få lag och under natten hade vi flera larm.
Jag åkte till Göteborg i god tid, hämtade ut min nummerlapp och väntade på Carl-Olov Lannemyr på Svenska mässan. Vi gjorde ett gemensamt besök i Salmings monter där Calle aka Mr. Speed fick ett par Salming Speed 6 att testa under loppet.


Lycklig Glowmiler

Därefter tog vi bussen till Slottskogen där vi gick och njöt av atmosfären innan vi gick till kullen där BrandSM har sina tält. Vi bytte om och efter ett tag var det dags för uppvärmning.

Jag hoppade in i startled 2 där jag träffade Simon från Umara. Ett snabbt lycka till och ett par Umaratatueringar på armarna så var det dags för start.

Pang! Eliten och startled 1 startar

3 minuter till start. Vi går sakta framåt, jag har tagit en plats ganska långt bak.
Helt fel taktik. Det är ju mycket bättre att bli omsprungen än att zickzacka sig fram. Men jag höll igen, och vid säldammsbacken sänkte jag farten ytterligare. Uppe på backen tog jag fart utför och sprang ifatt och förbi de som sprungit om.

Planen var att hålla ett behagligt tempo men inte allt för behagligt. Första 5km är ganska kuperade och avslutas innan Älvsborgsbron. Jag drack sportdryck och klippte min första gel efter 20 minuter. Jag avverkade denna sträckan på 22:03 ett snitt 4:24min/km.

Upp för Älvsborgsbron tog jag det lugnt och tryckte sen på utför och behöll sedan farten en bit på platten efter. Denna sträcka är ganska händelselös det är bara att fokusera på sig själv, dricka och hålla tempo. Mina snabbaste 5km. 21:48, 4:21min/km

Det fortsätter platt i några kilometer sen kommer Götaälvsbron. Den är kortare än Älvsborgsbron men betydligt jobbigare. Den suger ur det mesta ur benen och om du har något lite kvar i benen så tar Avenyn det. Här har man dock publiken som alltid är fantastisk. Sträckan uppför och nedför Avenyn fick jag hjälp. En brandmanskollega kom ifatt och jag tog hans rygg. Jag bara fokuserade på att hålla hans tempo. Sträckan 10-15km tog 22:11, snitt 4:26.

Jag höll fortfarande ryggen, samlade kraft, tog en U-gel Cola och vid 18km gick jag upp och förbi. Nu får det bära eller brista tänkte jag. Här är rätt mycket folk dom hejar och klappar. Man springer upp för en gångbro, korsar en motorväg in i Slottskogen och skylten för 20km dyker upp. 22:13 sprang jag dessa 5km på. Här lade jag i slutspurten det gick inte mycket fortare för det, sista 1,1km i 4:13 min/km jag ryckte fram nummerlappen som jag haft i byxlinningen sedan 7:e kilometern.

Klicka för youtubklipp av målgången

Målgång efter 1h 32min 53s. Jag tycker jag gjorde en stabil insats och jämt lopp. Det kändes som det ska hela vägen. Det ska vara skitjobbigt och göra ont efter ett tag.

Göteborgsvarvet, som är världens största halvmaratonlopp, får även i år betyget världens bästa halvmaratonlopp.


Det är som vanlig riktig kul att träffa alla från Team Salming och Umara Sports Club


På återseende alla löptokar! Hoppas vi ses på fler löplopp.

1:32:53 räckte till ett silver i H40 klassen på BrandSM.

Jag tycker att jag lägger upp loppet i det närmaste perfekt. Tittar man på mina 5km splittar så skiljer det knappt 25 sekunder på min snabbaste kilometer och den långsammaste. Det enda är att jag behöver ta mina gel med tätare intervall, de som läst rapporten från Stockholm Marathon (Klick) vet att jag rättat till det där.

Med detta loppet i bakhuvudet lade jag sedan upp en plan om Stockholm Maraton. Med facit i hand höll inte planen men Jag gjorde ju bra ifrån mig ändå.

Tills nästa gång! Ha det bra och kör hårt men glöm inte att ha kul!

Besök gärna
Salming Running Academy på Youtube
academy_logo

11219230_757692801018055_3908064956374571966_n
Gå med i USC
USC

salming-runlab-logo

  native fitness

freemax logo

Stockholm Marathon

Jag hade förberett och planerat allt in i minsta detalj. Allt var perfekt och planen var att springa i mål någonstans mellan 3:20 och 3:30.

Det var ju bara det där med träningen….. Måste man träna så himla mycket för ett maraton då? Äh! Jag är här för att springa och ha kul. Prestationen och tiden är sekundärt. Eller? Plötsligt stod jag där på startlinjen, ögonen smalnar och små horn växer fram ur pannan. Tankarna virvlar i huvudet. ”Jag ska minsann visa att det går….”, 5minuter till start…… men vi backar lite och tar allt från början.

Raceweek började med arbete. Måndag extrajobb, tisdag brandkåren i Borås, onsdag extrajobb, torsdag brandkåren i Borås, ingen vila här inte! Men jag försökte få i mig lite extra kolhydrater i form av pasta, godis och läsk under veckan. Fredag morgon gick jag av mitt dygnspass i Borås, åkte hem och slängde ihop det sista av packningen och väntade på pappa som körde mig till tåget i Alvesta.

När jag kom farm till Stockholm gick jag från Stockholms Central mot T-Centralen. Där hittade jag tunnelbanan till Stadion och Östermalms IP där man hämtar ut nummerlappen. Jag gick ett varv och kollade men bestämmde mig för att jag har nog tid att bekanta mig med stället imorgon. Så jag begav jag mig till Malte, Jessica och deras son Henry (13 månader) som så snällt lånat ut sitt rum till mig.

Fredagkvällen bestod i att försöka äta allt jag kom över för att sedan räkna gel, blanda sportdryck och intend. Jag sov som en stock hela natten och vaknade sedan vid 7-tiden av Henrys glada tillrop från köket.

Jag lekte lite med Henry, åt frukost, gick igenom min packning och fixade mina snygga Umaratatueringar.

Vid 9:30 begav jag mig mot Östermalms IP. Jag tog tunnelbanan mot stadion och väl där letade jag upp var jag skulle byta om och lämna mina ombyteskläder. Hälsade på lite folk jag känner och några jag inte känner. Jag gick en sväng i expot men hittade inget kul att köpa.

Jag bytte om, tejpade och smörjde massa strategiska ställen. Träffade Richard Bäckström som hjälpte mig med en snygg instagrambild. Därefter svepte jag min intend och tryckte en gel. Jag gick mot startgrupp D och joggade i ca 15 minuter, blandade intervaller, lite tåhävningar och andra småövningar jag kunde komma på.


Japp! Så här stark kände jag mig

Så…. nu är vi där vi började då…. 5 min till start. Planen var ju 4:40 min/km med insikten att det inte skulle hålla hela vägen. Jag skulle då gå i mål efter 3:20-3:30.

Man står där i startfållan och folk kommer och går. Tysta, fokuserade, speakern uppmanar alla till att höja händerna över huvudet, dansa och ropa. De försöker få igång folkfesten men många är så spända att de ler inte det minsta, inte jag heller.

De stora namnen i elitledet presenteras ett gäng Etiopier, en Japan och så Musse.

1 minut till start. Jag trycker en gel. Planen är att jag ska trycka i mig en var 17:e minut. Min GPSklocka är inställd att varna var 17e minut. Jag har räknat på 3h 30 min det blir 12 gel. Det har jag med mig i mitt flipbelt.

Starten går, jag hinner tänka: håll dig till din raceplan. Det går mycket utför den första biten. Jag är rätt bra på att springa avslappnat i utförslöp.

Jag kontrollerar klockan, 4:30 tempo. Det känns bra, avslappnat och jag har låg puls. Jag tänker att det gör ju inget att få ner snitttiden något i början.

Då kan jag ta det lugnare i uppförsbackarna. Det gör jag, när de första uppförsbackarna kommer springer många ifrån och förbi mig. Men när det går utför kommer jag ikapp. 5km passeras på 23 min. Och så här rullar det på, relativt odramatiskt, vi springer igenom ett ganska vindstilla, mulet och behagligt Stockholm. Vi kommer till Västerbron och möts av ett glatt gäng med skyltar där det står ”fuck the bridge” ojdå! Det blir nog jobbigt. Men Västerbron är en liten fjuttbro och 10km springer jag på drygt 46min.

Vi springer förbi massa byggnader och platser man känner igen, Stockholms slott, Dramaten, Kungsträdgården, gamla stan, Operan mm. 15km rusas förbi på 1h 10 min.  Löpningen går riktigt bra och behagligt tills vi kommer ut på Gärdet och vi närmar oss ett halvmaraton. Jag har successivt sänkt tempot för att jag ska pricka 4:40 i snitt när jag passerar 21km.

Med en kisspaus vid 20km passerar jag 21,1km på 1h 40min. Det är 4:44 min/km. Det är nu jag inser att det här kommer bli jobbigt. Ska jag springa 21 km till? Ska jag springa i nästan 2 timmar till??!? Men benen trummar på, jag tittar upp mot Kaknästornet, ler och skålar mot det med en gel och försöker hålla humöret uppe……Nä! Det gör jag inte, Jag biter ihop, ser sur ut och tittar en meter framför mig.

 25 minuter senare passerar jag 25km, ganska exakt 2 timmar. Äntligen lämnar vi tråkiga Djurgården och kommer in i stan igen. Publiken tätnar. De ropar åt oss att vi är duktiga och ser starka ut.

30km passeras på 2h 25 min. Jag närmar mig Västerbron för andra gången. Jag får draghjälp upp. Det är nu mitt minne börjar bli något diffust. Jag vet att han har Salminglinne och Salmingskor. Jag håller hans rygg. I backen efter bron släpper jag ryggen. Men minnet är mosigt, vi pratade men jag minns inte vem det var. Tack för hjälpen! 

Edit: I efterhand har det visat sig att det var Fredrik Wirenmark som glatt studsade upp för Västerbron som en bergsget. Jag borde ju kommit ihåg @wirustherunner. 

Därför heter nu Västerbron istället Wästerbron. 

Flaggan för 35km passeras vid 2h 50 min och det är nu kroppen inte vill vara med längre. Tempot sjunker, det enda jag tänker är att jag inte får börja gå. Och att jag måste lyssna efter pipet från klockan, så jag inte glömmer ta min gel.

40 km, 3:19, 5km på nästan 30 min och när det inte är långt kvar försöker jag ta mig samman och faktiskt springa. Det går knappt. Sista kilometern lyckas jag hålla 4:52min/km. Jag springer in på stadion,  jag rycker nummerlappen och måtte min plan gå vägen, vi hade pratat om kullerbytta. En kullerbytta? Jag gör det! Publiken jublar, åt mig? Jag vet inte, jag har tunnelseende. 

Min tid?

 3:32:28 


Klicka på bilden för att se en film från min målgång

Kullerbyttan ger mig kramp i triceps och bröstmusklerna så såg ni någon stretcha överkroppen istället för normal löpmuskulatur så var det jag.

Ett ”Grattis! Bra jobbat!”, en medalj, jättefin, med Västerbron på. ”Fuck the bridge” var det första jag tänkte på. En traditionsenlig vattenflaska fick man med.

Tillbaka på Östermalms IP fick man en finsishertischa och en påse med diverse ätbart. Jag mötte en tjej med korvar jag tryckte i mig 4 korvar, bulle, kaffe och sen samlade jag ihop mina grejer, bytte kläder, nu var det ju bråttom, bara 2 timmar tills tåget går hem.

Jag vinglar iväg mot tunnelbanan. Jag går så snabbt benen bär till Jessicas och Maltes lägenhet. Snabbduschar och rusar till T-centralen. Som vanligt är tåget försenat när jag väl kommer till tågstationen. Jag har ont i kroppen och tänker att jag ska sova hela vägen hem. Men på platsen jämte mig sitter Torbjörn från Lund som också sprungit  och efter en stund dyker hans kompis, Katarina, upp och vi sätter oss i bistron och tar en öl. Vi sitter och snackar hela vägen till Alvesta där våra vägar skiljs. Hoppas vi ses på något lopp i framtiden.

Det var historien om Stockholm Marathon.

Jag hoppas jag får möjligheten att göra om det någon gång i framtiden.

Efter målgången var jag besviken på tiden men gradvis blev jag nöjd och sedan jättenöjd. 

Varför gick det inte då fort som jag tänkt? Det hänger troligen på antalet långpass. Jag har bara gjort tre löppass på 25km i år och inga över 30km sedan Augusti 2015. Jag är i efterhand egentligen förvånad att det höll så länge som det gjorde. Jag tillskriver min framgång min optimala energiplan inför och under loppet. Tack Simon och Tommy och alla i Umara sports club för de ovärderliga tipsen.

Besök gärna
Salming Running Academy på Youtube
academy_logo

11219230_757692801018055_3908064956374571966_n
Gå med i USC
USC

salming-runlab-logo

  native fitness

freemax logo